Fredag!!!!

Igår var jag på mitt livs första arbetsintervju! Snacka om att jag var nervös innan. Jag stack iväg hemifrån i god tid innan, det är inte så bra första intryck att komma försent.
Så jag var där vid halv 13 och vi skulle vara där 13...lite väl tidigt kanske. Men jag gick så tidigt eftersom jag inte var säker på vart kontoret låg nånstans. Däremot tänkte jag inte på att det kanske bara skulle ta runt fem, tio minuter att hitta dit. :P
Men jag testade att plinga på portkoden där det stod Amnesty. Efter ett tag då ingen svarade så kom istället en "telefonsvarare", om det nu kallas det på porttelefoner...
En person började babbla om att de hade semesterstängt och öppnade inte förrän 10 augusti...skumt!
Personen rabblar sedan upp ett mobilnr mitt i allt, och jag famlar upp min mobil för att skriva in det, men hinner inte. Sedan tar meddelandet slut och jag står där och ser allmänt förvirrad ut. Då märker jag att det står någon bredvid mig. Jag vänder mig om och där står en ung kille och tittar på mig med ett leende ansikte. Han börjar prata med mig och det visar sig att han också ska på den här gruppintervjun.
Jippie! tänker jag. En trevlig människa som man kanske kan få lite kontakt med innan mötet. Han frågar om vi kanske borde hitta nåt ställe att sätta oss på så vi slipper att stå kvar utanför porten i 25 minuter. Jag blir jättepaff av denne ungen killes "sociala kompetens". Jag hade aldrig vågat säga nåt sånt...men så pekar han på caféet uppe på hörnet och frågar om jag är intresserad av att ta en kaffe? Jag svarar att jag inte tycker om kaffe...bra svar! ;P Isåfall vill jag hellre ha ett glas vatten. ;D Han tyckte det var en bra idé, så vi gick dit och frågade efter vatten. Det var gratis! ^-^ Vi satt och snackade till typ tio-fem i ett, då vi drog oss tillbaka till porten. Denna gång var det däremot någon som svarade. Vi fick komma upp till kontoret och det visade sig att det bara var jag och killen, Christofer som han hette, och en till tjej som skulle intervjuas.

Denna gruppintervju visade sig inte vara lika läskig som jag hade trott att den skulle vara utan blev istället en riktigt trevlig tillställning. Nu väntar jag bara spänt på samtalet från dem som ska komma senast på måndag. Hoppas, hoppas! :D

Idag var jag också på en arbetsintervju, även detta en gruppintervju. Klockan 12 skulle vi vara där, så jag stack iväg hemifrån runt 11. På spårvagnen till Brunnsparken vart det riktigt varmt, men jag hade som tur var en flaska med vatten. :D På den andra spårvagnen däremot startar resan dåligt...jag gick in i mitten av vagnen och ställde mig lutande mot glasfönstret. Aj! Där satt en j*vla humla, tror jag det var. Den stack mig... :'( Känns lite som tjuren Ferdinand. ;P

Jaja, men jag var framme vid tjugo över 11 och hade därför 40 minuter på mig att hitta till kontoret. Det var jättesvårt att hitta! :O Jag strosade runt där ett bra tag innan jag hittade rätt. Tjugo i 12, tror jag att jag var där. Väl inne sitter det en tjej och väntar och medans jag sätter mig kommer det in en kille. Tillslut är vi 6 personer som sitter där förutom han som ska intervjua oss, som då börjar att förklara vad det var för jobb. Det tog nog inte mer än 5-10 minuter. Sedan var det redan dags för de individuella intervjuerna.

Hela grejen var inte alls som den igår. Jag kände mig mer nervös idag än igår och det blev bara värre efter att han haft en så kort presentation och även det att människorna var inte lika sociala. Det kändes verkligen inte rätt, så jag tror inte att jag kommer att ta det jobbet, om jag nu ens skulle få chansen. Dessutom var det sämre betalt än Amnesty igår.

Nu håller jag tummarna extra mycket för Amnesty nu! ;D

Nu ska jag diska och sedan ut till Brännö igen! Härligt ^-^

Kramar till er alla ute i världen!