Tre år tillbaka...

På dessa tre år som jag har gått på Dingle, så har man sällan sett folk från grundskolan. Det har vart lite då och då som man har sett nån i affären eller nör man vart ute med hunden. Däremot finns det en person som jag inte har träffat eller sett på tre år, ja, sen avslutningen i nian. Detta är faktiskt nått jag är glad för...denna person var en av de anledningarna till att jag inte riktigt var speciellt närvarande i åttan och nian. Jag var verkligen lycklig av att äntligen få slippa henne när vi slutade.

Nu under desa tre gymnasieår har jag haft turen att inte träffa personen, antagligen lite tack vare att jag började på en internatskola. Det var ju knappt att jag klarade av att hålla kontakten med mina kompisar därifrån.

Igår var jag på stan för att hämta ut ett par biobiljetter och därefter gick jag runt lite i nordstan också. När jag sedan står vid hållplatsen för att ta spårvagnen hem igen så ser jag denna person...vilken chock! Jag vet inte om personen kände igen mig med tanke på att jag har förändrats lite på senare år, men personen var sig lik. Personen hade bara lite längre hår, annars såg personen likadan ut som för tre år sen. Jag kände verkligen inte för att prata med personen så jag stod och typ tänkte mig osynlig...som tur var så kom spårvagnen strax därefter.

Jag vet inte riktigt vad jag kände när jag såg personen...de var lite blandat. Det var faktiskt en person som jag "umgicks" med i både åttan och nian. Eller rättare sagt så följde personen efter mig jämnt och ständigt och jag var för snäll för att säga typ "dra åt...".

Jag vet fortfarande inte vad jag känner...det som är jobbigt är att jag såg en viss annan person i de rörelser som denna personen gjorde...vilket är väldigt krångligt...

Jag får tänka på detta...

Ses!
Kramar